Cornelia

Hej, det var inte igår.. Har hänt så mycket att jag inte hade lusten eller tiden att klicka in. Men vi hoppas på en förändring. Samtidigt som jag vill säga att jag lovar er att jag ska komma igång till 100% så kan jag inget lova, tyvärr. Den här sommaren har jag kännt på helt nya saker, saker som har gjort att det jag tyckte var roligt, har varit jobbigt. Det som jag förut skyndade mig till ville jag helst inte åka till utan istället dra täcket över huvudet och stanna där. Saker blev jobbigt men jag körde på som vanligt. Sa ja till allt utan att stanna upp, ta ett andetag och sedan köra på igen, jag körde på utan paus. Jag är van att hålla igång hela dagen och har hållt igång så ett bra tag men man märker att kroppen börja säga ifrån. Just nu är det lättast att vara hemma, vara med sina nära och kära och ta stallet. Jag måste stanna upp och låta saker och ting ta sin tid. Men det är ju lättare sagt en gjort. Jag åkte tyvärr på en magkatarr som jag inte vill ska bli värre så jag försöker verkligen men det är svårt. Måste våga be om hjälp men vill inte lägga tyngd på någon annan utan tar hellre lasset själv även om det blir ett för mycket. Hellre det än någon annan. Hoppas iallafall på en bättre höst. Jag har haft riktigt bra stunder i sommar som jag aldrig vill glömma samtidigt som det finns stunder då jag inte har varit 100% som man vill glömma. 

Livet är som en bergodalbana. Det går upp och ned men allt måste ha en gräns. 

Så nu försöker vi komma igång försiktigt här igen och se vart det hela leder till. Livet kommer inte att vara på topp hela tiden och ni kommer få följa med på så mycket ni kan.